Grammofonen – ett brev från Saxon

SAXON, ETT BREV OCH EN GRAMMOFON
J.L. Saxon, (1859-1935) redaktör och förläggare, hade gärna åsikter och ideer om det mesta i dåtidens samhälle. Oavsett det handlade om kost, alkohol, umgängeskonst, dans, krig, religion, han hade åsikter och ideer om det mesta. Hade det funnits radio och TV hade han haft en given plats i debatten. Nu var han ju redaktör och förläggare och han gav ut mängder av böcker och artiklar där han propagerade för sina ideer, inte minst i sin egen tidning Såningsmannen som han startat 1905. På äldre dar blev hembygdsintresset stort och 1915 utgav han en skrift med titeln ”Gällersta en sockenbeskrivning”. Han ville väcka intresset för hembygden och skapa ett “Närkes Skansen” det som sedan blev Gällersta Forngård. Saxon var entusiastisk, envis och principfast i allt det han företog sig.
Till Gällersta Forngård hade Saxon införskaffat en grammofon att användas vid studiecirklar m.m. Som nämnts ovan hade Saxon mycket bestämda åsikter om det mesta vilket åskådliggörs i ett brev den 27 juli 1927 till lantbrukare Oskar Pettersson i Fogdegården.
Nu hade grammofonen varit på reparation i Stockholm och Saxon ville klargöra hur den fick användas.
Utdrag ur brevet:

Grammofonen är på “uppffifning” och sändes senare. När den kommer, var snäll att lägga märke till, att det är två slags skivor: pathéfon och grammofon. Till pathéfonskivorna brukas den stora ljuddosan. Den har en rubin (istället för stift), som aldrig behöver utbytas. Skivorna går inifrån, om de ej har skylt, som angiver att de gå utifrån. Till grammofonskivorna brukas den lilla ljuddosan. Till den brukas stift. Grammofonen omhänderhas av dig och utlämnas efter ditt gottfinnande till studiecirkelns sammanträden och andra, som du finner lämpliga att låta låna den. Det får ej spelas dansmusik på den eller dansas efter grammofonens musik, ty I sådant fall tar jag tillbaka både grammofon och skivor.

Saxon var som synes mycket bestämd i åsikten om dans. Han startade I början av 1920-talet Gällersta folkdanslag men de fick bara dansa sång och danslekar, “modern dans”(pardans) var bannlyst i forngården. Ännu i dag vilar Saxons anda över forngården, det är fortfarande dansförbud i St.Olovsalen, men kanske mer av praktiska skäl (men det är ett bra argument).
Saxons principer om dans var så starka att det slutade med att han tog sin hand från Gällersta forngård 1931 på grund av att styrelsen tillät “modern dans” i lokalen. Trots flera medlingsförsök och möten stod Saxon fast vid sin princip om dans och besökte inte Gällersta forngård mer under sin levnad. Var grammofonen befann sig i över 50 år är okänt för mig. Men i början av 2000-talet skänktes grammofonen av en samlares dödsbo till Närkes Saxonarkiv. Sedan 2005 är den deponerad där allt började i Gällersta forngård och den är fortfarande i spelbart skick.

 

Text: Börje Eriksson